Min bästa väninna flyttar och jag är med genom hela processen. Vi skrattar så vi gråter och gråter så vi skrattar för hon flyttar långt bort för att få vara med sin nya kärlek. Vi har funnits nära och för varandra genom så oerhört mycket under så väldigt lång tid och även om det var jag som uppmuntrade henne att våga lita på kärleken igen så känns det faktiskt ganska sorgligt nu när hon ska "lämna mig". Sedan är det såklart mycket praktiskt att fokusera på, som packning och sådär, som hjälper oss att glömma det faktum att vi nu ska bo flera timmar med bil ifrån varandra.
Jag är mycket tacksam över att Fia anlitat flyttjänst.com så att vi åtminstone slipper bära och kånka på allt hon ska ha med sig. Mycket ska slängas och ges bort också - det är sjukt så mycket grejer man samlar på sig med åren alltså... För mig var det rena rama julafton förstås, för jag har fått en massa av Fias grejer som jag älskar och som hon inte vill ha med sig till sitt nya hem. Hon ska ju flytta in hos sin kille och han har inte obegränsat med utrymme.
Nu får vi se framöver hur vi ska lägga upp planen för att kunna fortsätta pratas vid på daglig basis och träffas i alla fall en gång i månaden. Det blir ju lättare för henne att komma hit, dels för att hon då ju kan träffa alla hon nu lämnar och dels för att jag ju har hundarna som inte alltid är så lätta att hitta hundvakt åt. Men visst, jag vill såklart också åka och hälsa på henne ibland. Usch, nu blir jag lite ledsen igen...