Min älskade Hasse är dålig. Han är ju till åren kommen men har hållt sig frisk och pigg ända till nu. De senaste dagarna har han knappt rest sig, ens för att äta och dricka och idag tog jag honom till veterinären som tror att Hasses tid förmodligen är kommen. Jag har inte råd att göra en massa undersökningar på honom när det ändå troligtvis är svårt att bota honom. Han är 12 år gammal och rottisar lever sällan till mer än så.
Så nu står jag inför det där vidriga, att besluta om huruvida Hasse ska få leva vidare på det här viset tills hans hjärta ger upp, eller om jag ska förbarma mig över honom och göra lidandet kort. Det är det absolut värsta med att vara hundägare.
Det känns som igår som han var en liten busvalp som bet sönder alla mina skor. Åh Hasse...